STUDENTEN, JARÅ

Gårdagen startade 07:30 hos vår underbara svenskalärare Birgitta som anordnade Champagnefrukosten åt oss i sin lägenhet! Fruktansvärt mysigt och trevligt!

 Glada nyvakna tjejer med x antal glas Champagne i blodet.

Klassfotografering på skolgården. Utan tvekan den snyggaste och mest speciella klassen.

 Detta följdes av en mycket långtråkig och utdragen avslutning i aulan.
Men vi var glada ändå och sjöng med för kung och fosterland till "We are the champions"

 UTSPRINGET!!

Vi sprang ut till en nedkortad version av denna Pirates of the Caribbean remixen med bara dom episka jävla dunkasönderditthuvudibordetochätenbitbrödfyfanvadbra-bitarna.

Sen vare till att hitta familjen, släkt och vänner som samlats på skolgården för att krama om mig, vilket gjorde mig väldigt glad i hjärat.

Familjen ♥
Sen var det... FLAAAAAAK!

 Ellen hade fokus på snuseN.

 Fina jävla tjejer!

 Min pappa sprang förbi flaket vid Aschebergsgatan och viftade med studentplakatet likt ett besatt Darin fan, kaos utbröt.

Efter två timmars flakåkande med musik vi inte valt, alkohol sprutandes ur munnar och flaskor, skarpa svängar, kaos och tumult, dansande gamla tanter vid Götaplatsen, gratis redbull och annat hysteriskt roligt var min röst inte mer än ett hest kvidande av lycka.

Men hem till släkten skulle man även fast man egentligen inte riktigt ville. Men det var fantastiskt fint där med, träffade släkt jag inte träffat på säkert fem år och varken glädjen eller maten fann några gränser.

Dagen avslutades på studentfesten på Hard Rock Café och det var grymt. Dansade tills mina fötter blödde, sjöng med i alla låtar, drack drinkar jag aldrig druckit för att jag hade råd med dom, tyckte illa om dom, drack öl igen, dansade runt en strippstång med mina galna klasskamrater för att lättare kunna hälla öl på alla fjortisar, överväldigades av sorg då jag insåg att detta var sista gången jag antagligen skulle till att få träffa hela klassen någonsin igen, sket i att vara ledsen och njöt av livet.

Vi stannade tills dom stängde av musiken, DJ'n gick hem, ljuset tändes och personalen ville gå hem. Vi ville inte. Polis kom, körde ner oss mot utgångarna, kaos utbröt, vi sjöng, dom sjöng inte.
Det var vackert.
Men till slut kom vi ändå hem.
Och jag kunde inte haft en mer episk och galen student.
Jag är så fruktansvärt lycklig.
...och bakis.....