Dricker kaffe och tänker på tider som vart, minnen, känslor, platser.
Idag är bara en sån dag helt enkelt, en dag då jag vill minnas, vill tänka, vill vara ensam med mina minnen och mina tankar utan någon påverkan utav andra.
Jag finner inga minnen av lycka när jag går igenom tiden som varit. Jag har bara minnen av ett känslolöst komaliknande tillstånd utan komplikationer.
Tomma ord och tomma meningar bildar tomma konversationer som inte vill fastna i mitt sinne. Ord saknar betydelse för mig, jag är mätt på ord, jag är ute efter känslan, inte beskrivningen av den.
torsdag 7 juli 2011
"Jag älskar när du är arg"
Sitter och kollar på The Big 4 konserten, för femte, kanske sjätte gången, jag minns inte, det saknar betydelse. Jag återupplever varje låt, suger girigt i mig varje litet ord som yttras av mina gudar och lägger omsorgsfullt in varje intryck i välsorterade kategorier och små fack i min annars så oorganiserade hjärna.
Jag är en konsertnarkoman, jag får samma lyckorus som en limsniffande fyrtioåring får i sin morsas källare när denne upplever sin barndom på nytt och tar en välbehövlig paus från sitt annars så gråa och menlösa liv. Men som alla andra beroenden får även jag samma kvävande och svettiga abstinens när ruset väl har lagt sig, men det är detta jag lever för, det är detta som får mig att orka, musiken och känslan av förväntan inför varje ny platta och spelning. Det är en sida hos mig själv som jag har lärt mig att älska och vårda.
Kommentatorerna SVT fixat in är dock inkompetenta, hjärndöda idioter som på knagglig svengelska tar sig igenom darriga intervjuer med bla James, Rob och Tom. Skäms över att vara svensk när jag hör dom bräka ur sig triviala skitsaker som saknar både substans och betydelse under mellansnackens gång.
När den kvinnliga kommentatorn läspar fram att stämmningen på Ullevi under Big 4 är så mycket bättre än när Maiden spelade där två dagar tidigare känner jag inget annat än blint yxraseri. Diskussionen om hurvida Metallica blivit kitschiga sellouts pga ett monopolspel med dom som tema eller inte är även den totalt betydelselös och gör mig frustrerad, är det dessa tomma konversationer som är definitionen av Hårdrockskväll för SVT?
Men vrede och irritation är bra för mitt bräckliga estetiska sinne, jag skapar så mycket mer och intressantare bilder när jag är på sånt humör.
Alltid något mitt i abstinensen!
Jag är en konsertnarkoman, jag får samma lyckorus som en limsniffande fyrtioåring får i sin morsas källare när denne upplever sin barndom på nytt och tar en välbehövlig paus från sitt annars så gråa och menlösa liv. Men som alla andra beroenden får även jag samma kvävande och svettiga abstinens när ruset väl har lagt sig, men det är detta jag lever för, det är detta som får mig att orka, musiken och känslan av förväntan inför varje ny platta och spelning. Det är en sida hos mig själv som jag har lärt mig att älska och vårda.
Kommentatorerna SVT fixat in är dock inkompetenta, hjärndöda idioter som på knagglig svengelska tar sig igenom darriga intervjuer med bla James, Rob och Tom. Skäms över att vara svensk när jag hör dom bräka ur sig triviala skitsaker som saknar både substans och betydelse under mellansnackens gång.
När den kvinnliga kommentatorn läspar fram att stämmningen på Ullevi under Big 4 är så mycket bättre än när Maiden spelade där två dagar tidigare känner jag inget annat än blint yxraseri. Diskussionen om hurvida Metallica blivit kitschiga sellouts pga ett monopolspel med dom som tema eller inte är även den totalt betydelselös och gör mig frustrerad, är det dessa tomma konversationer som är definitionen av Hårdrockskväll för SVT?
Men vrede och irritation är bra för mitt bräckliga estetiska sinne, jag skapar så mycket mer och intressantare bilder när jag är på sånt humör.
Alltid något mitt i abstinensen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)